Siggesta

Den tidigaste kartan som ingår i denna undersökning är en ägomätning från 1710. Kartan redogör för markerna fördelning och beskaffenhet, dåvarande bebyggelselägen samt i vissa fall tidigare bebyggelselägen. Den enda vägdragningen som är markerad är stora vägen upp mot mangårdsbyggnaderna, som löper över bro från söder. I ena åkergärdet finns några stigar markerade, annars kan man anta att de vägar som utnyttjades följde hägnadsgränserna.
I kartan finns en del uppgifter om tidigare markanvändning och om tidigare bebyggelselägen i landskapet. Eke, Kråklund och Låsta (Losta) är tidigare hemman som kommit att ligga under Siggestas rå och rör. Inget av dessa hemman finns vid tiden för ägomätningens genomförande kvar på sin ursprungliga plats. Hemmanet Kråklund låg ursprungligen i en stenbacke i norra delen av det åkergärde som ligger nordost om Siggesta herrgård. 1710 är Kråklund ett dagsverkstorp invid sjön i kartans norra del. Skattehemmanet Ekes ursprungliga bytomt har enligt kartan legat i en stenbacke mellan dess bägge åkergärden i kartans västra del. Vid kartans tillkomst är ett torp med namnet Eke beläget norr om det tidigare skattehemmanets ägor invid en vik av sjön. Utifrån kartans text kan man även dra slutsatsen att skattehemmanet Losta (Låsta) tidigare legat på en udde utmed Siggestasjöns norra strand och att dess ägor löpt upp mot sjön Losta träsket i nordväst.
På Siggestas marker låg ett antal dagsverkstorp. Torpen var både självständiga småjordbruk och samtidigt en del i herrgårdens arbetsorganisation med dagsverksskyldighet mot huvudgården. Dagsverksbördan omfattade i allmänhet två till tre dagsverken i veckan och reglerades genom ett kontrakt mellan torparen och godsägaren.
Herrgårdsbyggnaderna består vid denna tid av 6 byggnader placerade i det område där dagens manbyggnader är placerade. Att detta inte är gården Siggestas ursprungliga läge är tydligt, då platsen inte ansluter till åkermarken.
Platsen är snarare vald för att den har ett framträdande läge i terrängen och är en bit avsides från gårdsaktiviteterna.
I det förindustriella odlingslandskapet bestod produktionsmarken av en mosaik av olika typer av markslag.
Inägorna som bestod av åkrar, ängsmarker, stängslade hagar och trädgårdsodlingar var intensivt utnyttjade
och hägnades för att freda dem från boskapen som släpptes på bete i utmarken. Eftersom boskapen
gav åkern näringstillskott i form av gödsel var den foderproducerande ängen viktig. Ängsslåtter och lövtäkt gav vinterfoder till boskapen och tillgången på ängsmark bestämde storleken på boskapsbeståndet och åkermarkens areal och avkastning.
På 1700 - talet brukades Siggestas åker i tvåsäde, vilket innebär att hälften av odlingsmarken låg i träda vartannat år. Ungefär hälften av den mark som idag är odlingsmark bestod av ängsmark. Åkergärderna och ängsmarken var inhägnade för att hålla boskapen borta. Boskapen gick fritt i skogen och släpptes på trädesgärderna och på ängsmarken efter skåttern. Siggestas skog bedöms av lantmäteren som god och det finns så mycket god skog att det till och med räcker för avsalu. Om fisket beskrivs att det i forna tider varit mycket gott.
All odlingsbar mark var utnyttjad i Siggesta 1710, antingen som åker eller som ängsmark. Viken in mot gården heter Siggestaviken och var farbar in till herrgårdsbyggnaderna. Kring herrgårdens bebyggelse fanns två mindre trädgårdar.